Krysset finns inte mer. Igår slukade elden både det kända hamburgerstället och den intilliggande macken. Lågorna slukade också en smått historisk mötesplats som kunde släcka hungern med något så exotiskt som ett Buremål.
Krysset var ett hamburgerställe men inte vilket hamburgerställe som helst. Det var här fester började. Du svängde förbi på vägen till Malmia eller Statt. Det var också här fester slutade. Du svängde förbi efter Malmia eller Statt. Hade du tappat bort någon så hittade du dem igen, i kön, utanför Krysset.
Idrottslag stannade, fyllde på förråden innan de drog vidare söderut. Hungriga svängde in och stillade hungern på väg norrut.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag stått där i kön tillsammans med andra hungriga. Ibland svinkallt men du har stått där, meddelat vad du skulle ha och sedan lämnat kön. För det var Krysset, den lätt anarkistiska ordningen. Du beställde sedan stod du liksom bara och hängde, snackade tills ”två buremål med gurksallad” ropades ut. Det var Krysset. Allt ropades ut och alla fick veta vad just du skulle äta men ingen brydde sig. Vi snackade lite skit, väntade på vår tur för att beställa eller väntade på vårt ”skrov med räksallad”.
Tillbehör
Krysset var tillbehören. Räksallad, rostad lök, gurksallad och originaldressing. Krysset handlade aldrig om sallad, GI-mål och nyttigheter. Krysset var tillbehör och extra allt. Du åkte inte till Krysset om du ville gå ned i vikt, kort sagt. Du åkte till Krysset för en ”dubbel bure med räksallad och smältost”.
Du åkte definitivt inte till Krysset för den pittoreska omgivningen eller utsikten. Förutsatt att du nu inte finner en märklig dragningskraft i asfalt, bensinmackar och E4:an som går förbi precis intill. Krysset var en klassisk korvmoj men det skulle ingen, och då menar jag verkligen ingen, kalla Krysset i Skellefteå. Krysset var Krysset. Förvisso i stort sett inte mycket mer än ett hål i väggen och en massa stekbord innanför men det var klassisk mark. Det fanns sittplatser, några få innanför glas och på sommaren kunde du sitta utanför i solskenet och se långtradarna rulla förbi.
Krysset kom aldrig att få några stjärnor i någon turistguide men alla visste var det låg och vad som stod på menyn. Det var inga krusiduller. Det var korv, hamburgare, pommes med tillbehör rätt och slätt. Kompromisslös mat som du tryckte rätt in i ansiktet utan större finess. Det skulle väl vara besticken då, för i Skellefteå äter vi inte hamburgare som ni barbarer söderifrån gör. Vi äter med bestick, beiga plastbestick som det kan ta en livstid att lista ut vid vilket tryck kniven eller gaffeln brister. Det är bara amatörer som får gå och hämta en ny gaffel efter att ha brutit sönder den. Proffs anlägger exakt rätt tryck och avnjuter sin hamburgare.
Doppar
Vi doppar också vår pommes för att det blir bättre så. Krysset var också extra dressing eller som de riktiga proffsen gör – en liten pappmugg med ketchup. På Krysset var den gratis. Du tog en liten pappmugg och pumpade upp ketchup eller bad om det när du beställde.
Krysset var en mötesplats, klassisk mark men också en plats för strider som till och med slutade i Tingsrätten på sin tid. Striden handlade om tomburkar och de stridande var bygdeoriginal. En av dem var Burk-Kurt. Han kallades det och precis som att alla visste var Krysset låg kände alla till Burk-Kurt. Han samlade tomburkar och Krysset var hans jaktmarker tills en dag en inkräktare dök upp. En annan burksamlare, det small och allt landade i Skellefteå Tingsrätt. Inför domaren halade Burk-Kurt upp ett intyg som sa att Krysset var hans jaktmarker. Han var inte dum Burk-Kurt och han var god för åtskilliga miljoner vid sin död. Även det slutade i rätten men det är en helt annan historia. Det finns massor av historier om Krysset. Jag gissar att nästan varenda Skelleftebo har sin egen historia om Krysset.
Igår brann Krysset ned, sörjd av en hel stad men Krysset är inte slut. I den första i intervjun med Max som ordnade maten gavs beskedet – Krysset ska byggas upp och Max har redan skickat ned sitt mobila kök för att rädda skelleftebornas helg. Det blir också en historia om Krysset. När det brann, när det mobila köket kom, stod för intill ruinerna medan ett nytt Krysset byggdes upp. På något sätt också en del av historien om klassiska korvkiosker. De ska ha brunnit ned, byggts upp igen så att de som var med i begynnelsen kan stå där och säga att det var bättre förr.
Som förr
Det kommer att bli som förr. Det kommer att bildas nya köer och Krysset kommer att stilla hungern på skellefteborna igen och alla de som passerar. Håller Max sitt löfte så kommer Krysset att återuppstå och om några år kommer vi stå där i kön och prata om den svinkalla januarikvällen när Krysset brann tills vi avbryts av att någon skriker ”två bure med räksallad”.
För övrigt hette stället egentligen X-grillen men det har jag aldrig hört någon säga, någonsin. Krysset var Krysset och det finns massor av saker som döps till namn som vi inte godtar. Det är liksom så vi rullar. Ishallen heter Skellefteå Kraft Arena men det säger ingen. Platsen där Sveriges bästa hockeylag bor heter ladan eller templet och X-grillen blev aldrig X-grillen. Det var Krysset.
Igår brann Krysset ned och idag börjar jobbet på att bygga upp Krysset igen, för det är liksom så vi rullar.