Krysset idag är en restaurang som du går in i. Du går fram till en disk där du berättar vad du vill ha men under flera år så var Krysset ett hål i väggen – ett klassiskt hamburgerhak. Krysset hade också ett fullständigt obegripligt kösystem under de här åren.

Föreställ dig följande – en liten hamburgerrestaurang, ett hål i väggen intill en bensinmack.  Utanför, utspridda står en stor grupp människor och väntar. Ett huvud dyker upp i hålet i väggen:

– Dubbel bure med räksallad!

Nu reagerar folksamlingen, eller små valda delar av den. två, kanske tre av de som väntade på något tittade på varandra, nickade och sedan var rangordningen avgjord. Kunden hämtade pappkassen med mat, stegade iväg till en bil och sedan lade sig lugnet igen. Folk småpratade med varandra tills den sociala baletten avbröts:

– Jumbo med extra pommes!

Samma ritual med den skillnaden att nu krävdes ingen ögonkontakt, inget nickande. Den här kunden var ensam om sin beställning och ingen tittade på honom som för att markera att “kliv fram du” – ingen annan har beställt Jumboburgare.

Systemet

Du gick fram till luckan, beställde och sedan klev du tydligt och markerat tillbaka. Du bröt kön, i den mån det överhuvudtaget existerade något som kunde liknas vid en kö. Det var små och stora öar av människor som alla väntade på – maten. Utropet var det viktiga, det alla lyssnade på. När huvudet dök upp i luckan och mat ropades ut så visste de som var berörda att nu skulle ordningen avgöras. En titt, en blick och en nick sedan hämtades maten.

För de som aldrig besökt Krysset tidigare var det obegripligt. Det var små, nästan omärkliga signaler förutom den oskrivna regeln att du stod inte och hängde framför luckan. Ingen stod framför luckan och väntade, utom rena nybörjare då. Det fanns en tolerans för nybörjare men det ålades veteranerna att kliva fram  och flytta på nybörjare.

Luckan

Du stod inte fram luckan helt enkelt. Oklart varför och ingen visste hur regeln vuxit fram eller varför. Det fanns ingen direkt logik i regeln som var stenhård men som möjligen byggde på två saker:

  • stress
  • misstanken om att du tänkte tränga dig

Stress för de som jobbade och slet innanför glaset, på insidan av hålet i väggen. Du gick fram, beställde och sedan klev du iväg så att de som jobbade fick jobba ifred. Hängde du framför luckan så kanske du ville något och att vänta var inte att vilja något. Väntade gjorde alla.

Sedan rubbades cirklarna, fundamentet i ett obegripligt kösystem om du stod för nära luckan.

Här i Skellefteå har vi regler och här vid Krysset följer vi de reglerna. Det var som en tyst överenskommelse. Stör inte de som jobbar och stör inte kösystemet. När din mat ropas ut så tittar du dig omkring, kollar om någon annan reagerar och sedan är det upp till er att göra upp om ordningen.

Därför står du inte för nära luckan.